om någon
skulle öppna dörren in till mitt rum mitt i natten, så skulle det se ut som att jag
låg och sov ensam. men det gör jag aldrig. det kan tyckas konstigt, eftersom man inte
ser någon annan än mig halvt invriden i duntäcket med slutna ögon irrandes borta i
någon annan värld. men om man tittar lite närmare, så ser man att det finns plats för
två. jag ligger längst ut mot sängkanten, ockuperandes halva täcket och har en kudde
bredvid min egen. jag sparar alltid den platsen, för den är till för någon. någon som
finns inom mig och är så verklig, men är borta i det ögonblick jag vänder mig om och
öppnar ögonen. då stänger jag ögonen igen, och går återigen till sängs med ett
spöke. past present
history |