tänkte på att hela min värld vändes upp och ner i maj då jag fick reda på splittringen. jag som till och med hade börjat planera en flytt till chicago efter gymnasiet. det kändes svårt, men bandet fanns ju fortfarande. men idag, är det inte så längre. för nu har de verkligen splittras, nu är de inte ett band längre. jag tror inte riktigt att jag har förstått det än. för när jag hör dem i mina högtalare, ser upp på bilderna och känner efter i hjärtat, så finns de fortfarande där. de kommer alltid att finnas där.

det känns som jag inte har erkännt det för mig själv än. jag fortsätter att beställa sp-saker, ladda hem låtar, trixa med bilder och så vidare. precis som förut. men jag har ändå en sådan konstig känsla inom mig. en slags tomhet. en känsla som får mig att inte vilja göra någonting alls. hela dagen igår och idag har jag sett på pumpkins musikvideor, reportage, intervjuer och lyssnat på dem. jag har prov både på tisdag och onsdag, men denn känsla av hopplöshet försvinner inte så att jag kan plugga. jag vill inte alls gå på skolan, inte plugga, inte vara här. det är en känsla av maktlöshet. jag kan inte förändra deras beslut. allt känns bara så.....fel. kan ingen bara hålla om mig och säga att det bara är en hemsk dröm?

past        present        history