tänk att gifta sig
med nån. då får man dras med den människan hela livet. men om man nu gifter sig med
någon, så handlar det väl antagligen mer om att dela, än att dras med någon. men
ändå... samma människa dag ut och dag in i, låt säga, 30 år. vilken tanke! att hela
tiden ha någon i närheten, som kommenterar, stökar ned och allmänt bara är. visst,
det är väl klart att man kan tolerera sådant under en kortare tid, men 30 år?? jag kan
inte tänka mig att finna någon nu, och sedan dras med den hela livet. man måste väl
ändå kunna variera sig, eller hur? tänk att vara fast i samma cirkel år ut och år in:
åka och jobba, hämta ungarna från dagis, komma hem till sin äkta hälft, äta middag,
gå och sova. vilket trist liv. samma rutiner om och om igen. i 30 år. huga. snälla,
låt mig inte stanna kvar i denna gudsförgätna håla! past present history |