de fumlar med
händerna nere i väskan för att hitta den där sista lilla cigarettfimpen sedan imorse.
hittar den och sträcker ned den andra handen för att hitta en tändare. mitt i
snöstormen i 17 minusgrader står de där i vild frustration och försöker att få eld
på sin cigarett. vad är de frustrerade över? är de frustrerade över att de inte tog
den andra tändaren med sig från mammas skrivbord? eller över att de måste stå ute i
kylan då alla icke-beroende kan sitta inne och mysa? över att de började röka när de
var 13 och nu inte kan sluta x antal år senare? är de frustrerade över att de bara är
ett redskap av media och andra influenser som gjort att de utför en dödlig handling
varje gång de letar efter tändaren? folk tror att de ska komma billigt undan. de tror att det där med att ge
och ta, det stämmer inte. tar man en massa bloss från en cigarett så är det inget mer
med det. men sanningen är att varje gång du tar ett bloss, så tar du även bort en del
av ditt liv. det kanske bara är någon enstaka dag, tänker du. men tänk om just den
dagen som du tar bort är din bröllopsdag? eller kanske den dag då du får ditt första
barn? kanske det är den dag då du skulle upptäcka meningen med livet? och den dagen
försvinner i och med att du tycker att det kan vara kul att röka någon gång då och
då. "alla andra gör det ju" resonerar du. alla andra kommer vi att vandra
längs samma väg efter att det är över. frågan är bara vem som kommer dit först. och
vilken dag kommer du att välja bort?
past
present
history |