"det är de
små sakerna som räknas", sägs det. och det känns inte mer än rätt. för om man
tänker ett tag på det, vad vill man allra helst ha: en stor vattenflaska värd 3
miljoner som man inte har någon som helst sammanknytning med, eller vill man ha en leksak
för 20 kr som man såg i ett skyltfönster för 10 år sedan, och alltid har velat ha? i
de allra flesta fall tror jag på det senare alternativet. för visst är det väl ändå
så att man uppskattar saker som är givna med omtanke mer? att de små sakerna är
viktigast? oftast är det inte de stora sakerna som man kommer ihåg senare i livet.
istället är det småsakerna som man minns: gåvorna, blickarna, orden, känslorna.
istället för att minnas när man pratade med någon under en lång tid, så kommer man
istället ihåg hur denna sade något enstaka ord och lyfte på ögonen från marken.
likadant som man inte kommer ihåg hur det gick på den där tävlingen för fyra år
sedan, istället kommer man ihåg den härliga känslan av att hålla en kopp varm choklad
med vispgrädde i händerna. past present
history |