| varför håller man
på att skrämma upp sig själv så mycket för? eller ännu värre: varför håller andra
människor på att skrämma upp en för? det är väl ändå onödigt? för då man blir
riktigt rädd, då är det ignen trevlig känsla. man känner paniken inombords, en hemsk
känsla som sprider sig likt en rysning genom hela kroppen. vetskapen om att ngot hemskt
har hänt, eller kommer att hända. värst är det då man får denna känsla i mörkret,
speciellt mitt ute i ingenstans. man är så paranoid att varenda liten rörelse i skogen,
varje litet ljud kommer från något hemskt eller otäckt som snart kommer att storma fram
ur skogen och attackera den. man ser sig omkring, och möts bara av skogens mörka,
omfamnade armar av barr. spår i snön som kusligt påminner om spåren från blair
witch-häxans klövar. huga. past present
history |
