svartsjuka kan vara
bra, men bara då det förekommer i någorlunda måttliga former. svartsjuka kan ju vara
bra på det sätt att det visar att man bryr sig om, men det kan även vara ett tecken på
att man inte litar på den andra parten. enligt min åsikt så är en av de viktigaste
byggstenarna i ett förhållande tillit, och om man inte har det, vad har man då
egentligen? om man hela tiden oroar sig över att den andra ska gå bakom ryggen och
smussla? det kan inte vara hälsosamt att ha ett sådant förhållande. visst, man kan
vara överbeskyddande, men det behöver inte gå till överdrift. man måste ju få kunna
vara med en kompis av det motsatta könet, utan att det väcks ogrundade och totalt
meningslösa misstankar. det ska ju inte vara så att detta besvaras med irritation och
svartsjuka, då måste ju något vara fel. hos vem felet ligger, låter jag vara osagt. past
present history |