zuperzanna online with no this and no that |
17/12/00 han igen | 55 dagar efter |
jag hade smygit
in bakvägen med min kompis. hon kände honom, men vi trodde inte att vakterna skulle tro
oss. till slut kom vi fram till studion, vilken låg inglasad inuti ett annat rum. och
där inne såg vi honom stå lutad över mixerbordet tillsammans med en kvinna och en
annan man. han hade sin vanliga svarta polotröja på sig, precis som förra gången. vi
gick långsamt mot dörren och knackade på. de såg upp och vi möttes av deras frågande
blickar. kvinnan reste sig upp och öppnade försiktigt dörren. "hi, we were just
wondering if we could get his autograph?" sade vi. "sure" sade han och
gestikulerade in oss. min kompis fick sin autograf först, sedan tog jag fumligt fram min
siamese dream-booklet och en svart tuschpenna. han skakade lite på pennan, sedan skrev
han under med sin spretiga handstil. "here you go" sade han och räckte tillbaka
den. "thank you" sade jag med himlande ögon. vi hörde att det kom en massa
människor, och hastigt puttade de ut oss ur studion. utanför puttade vakterna bort oss ännu mer, och vi fick ställa oss bakom ett rep som fungerade som avspärring. det stod ett gäng andra där och väntade, men de flesta försvann efter ett litet tag. då kom han ut från studion. då de längst fram hade surrat med honom ett tag, gick även de. jag hoppade över repet, och gick fram mot honom. vi stod stilla och tittade på varandra, sedan gick jag fram och kramade honom. han kramades tillbaka, och då jag tryckte till riktigt hårt sade han "my god, you really hug hard!" då vi släppte taget en liten stund sade jag alla de saker som jag tidigare inte kunnat säga. han såg på mig med snälla ögon och svarade snällt, det var precis som om vi hade varit kompisar i hur många år som helst. sedan släppte jag honom, och han pratade med min kompis. jag stod med ryggen till, och då kände jag hans hand svepa över tatueringen. jag såg tillbaka på honom där han stod leendes, och jag frågade försiktigt "so...you remember me?" "of course i do" svarade han med glädje i rösten. då gick han iväg med studiomänniskorna. en svart vakt kom och tag i mig, och förde mig med armarna bakom ryggen ut från byggnaden. i dörröppningen stod earl, och jag ropade "earl! earl! it's me, from sweden! do you remember??" han vände sig om, skrattade lite och sade "yeah, yeah: i am one." jag försökte övertala vakten att släppa mig, så att jag kunde få gå och tacka earl för det han gjorde sist. den sura vakten vägrade, så jag slet mig loss och sprang bort till earl. "i just wanna thank you so much for what you did for me the last time. i never got the chance to really thank you, so: thank you!" sade jag. han svarade leende "you're welcome." då kom han ut från byggnaden, och earl följde efter honom. jag hade bara lust att springa efter honom och aldrig släppa honom ur sikte, men på något konstigt sätt visste jag att det inte skulle vara sista gången som jag träffade honom... |