ibland så gör man
saker bara för att man måste. och om man gör saker som man känner sig tvingad till,
då blir det i längden inte kul alls. man sitter eller står där som något fån, utan
någon glädje i det som man gör. och det känns som att ju äldre man blir och ju
fortare som tiden framskrider, desto mer saker finns det som man känner sig tvungen till.
man tappar all motivation, och lyckas inte hitta den där roliga känslan igen. så då
gör man bara någonting halvdant, bara för att ha det gjort. sedan känns det ju
fortfarande inte roligt då man ju inte har gjort bra ifrån sig, så att alla som ser
resultaten bara tänker "jaha? var det det bästa hon kunde göra, eller??" mamma: tidningen kommer hit sen och ska intervjua zanna.
mormor: jahaaa! det var ju roligt! är det om
slalomen?
ma: nej, det är om smassin pummkins.
mo: smassin pummkins?? jaha... vem är det då,
om man får fråga?
ma: det är zannas stora kärlek. (varpå jag
tittar himlande mot taket)
mo: jaha, jaja... men vilket konstigt namn han
hade.
past
present
history |