| jag såg henne stå
på andra sidan rummet. hon stod där, ensam i ett hörn. ingen såg åt hennes håll
förutom jag. hennes blickar förflyttade sig från den ena till den andra, ständigt utan
respons. precis som en björn som nyss hade vaknat ur sitt ide, verkade hon inte riktigt
förstå var hon befann sig. jag dröjde mig kvar vid hennes ögon fram tills dess att hon
märkte att jag iakttog henne. hon såg sig förvirrat omkring, som om hon inte riktigt
förstod att det var henne som jag såg på. hon pekade på sig själv och mimade
"jag?" mot mig. jag suckade över hennes oförståelse och nickade mot henne.
hon började långsamt att dra sig loss från den plats som hon näst intill hade klistrat
sig fast vid. långsamt rörde hon sig genom rummet, förbi alla de människor som
tidigare inte ens hade bemödat henne med en blick. hon trängde sig förbi dem och fick
dem alla till att uppmärksamma att hon var på väg. de vände sig om efter henne, och
verkade inte förrän nu förstå vem de hade missat. hon började att närma sig mig, och
såg märkbärt nervös ut. när hon kom fram bet hon sig hårt i läppen och såg ner på
sina skor. jag väntade ett tag tills att hon hade samlat sig, och hon lyfte på blicken.
hon var fortfarande osäker och flyttade blicken fram och tillbaka. men plötsligt
stannade hennes blick kvar vid min, och hon tycktes komma fram till insikt. hennes ögon
tindrade glatt och ett brett leende spreds över hennes läppar. "du är jag",
sade hon. "och jag är du", svarade jag. past present history |
