du sätter dina välborstade tänder i ett varmt stycke revbensspjäll, känner hur det rinner nedför hakan. känner hur det vattnas i munnen på dig och den grillade smaken sprider sig välbekant. men tänk efter: de där revbenen har suttit på någon innan du började tugga på dem. ett par revben. en kycklingklubba. en fläskfilé. en laxfjäril. en fläskkotlett. en lövbiff. allt det där är någon annans kroppsdelar. lik, helt enkelt.

det är bitar av djur som har dött för att du ska kunna sätta dig ned vid bordet och äta på dem. då du ser på djur, tycker du då att de ser tillbaka på dig och tänker "varsågod, ta en tugga av mig"? visst, de väntar säkert bara på det. de väntar tills att någon ska ta tag i dem, skjuta ett skott genom deras huvud eller kanske vrida nacken av dem. väntar på att få hängas upp på en köttkrok och flås tills deras forna gestalt är ett minne blott och nu endast består av ett stycke rött, blödande kadaver. för det är precis vad det är: ett kadaver. som senare kanske kokas för att få bort eventuella skadliga substanser och så vidare. som hänger kvar där och får sina lemmar avskurna med en stor köttkniv. som slängs upp på ett bord och hackas sönder i ännu mindre delar. in med liket i en vakuum-förpackning, som sedan öppnas i ditt kök.

det är lätt att glömma bort vad man äter ibland. tänk efter nästa gång du äter: hur känns det att äta lik? känns det bra? känns det bra att veta att det du äter på något som har suttit på en annan varelse? känns det bra att äta någon annans muskler? känns det bra att äta någon annans senor? känns det bra att känna köttsaften rinna ned för hakan? känns det bra att känna hur liket slits mellan dina tänder? känns det bra att äta lik? känns det bra??

past        present        history