| det är en
urholkande känsla som gör att man känner sig alldeles tom, den gröper ur hela ens inre
och undanröjer alla andra känslor. kvar finns bara denna konstiga känsla av
övergivenhet. den gör så att man hela tiden vänder sig om, för att se om någon är
där. men som vanligt är det bara den tomma luften som stirrar tillbaka på en. den här
känslan gör att man tittar oroligt omkring sig var man än går, för att kanske se
någon. detta gör man, trots vetskapen om att det är alltför långt borta för att
någon ska vara där. man ligger och vrider sig ensam på nätterna, och önskar att det
skulle vara lite trångare i sängen. att om man vände sig om så skulle någon vara
där. olycklig kärlek är bland det värsta som finns. past present history |
