ibland kan man bli
så arg på sig själv. arg över saker som man tänker, arg över saker som man känner.
man vill bli kvitt allt det där, bara vara sig själv och slippa vara arg på sig själv
för så mycket. för innerst inne vet man att det är alldeles onödigt att tänka och
känna så. det blir ändå så aldrig som man vill. men varför fortsätter man att
plåga sig själv på det viset? varför fortsätter man att tänka sådana tankar som
gör en annan arg på sig själv? varför fortsätter man att känna av känslor som har
samma effekt? det enda resultatet är att man bara blir mer och mer bitter. men man kan
inte styra över allt som sker där inne - hur gärna man än vill... past
present history |